Däremot så bör jag kommentera när du skriver:
”Ser man på förhållandet mellan talad radio och musikradio i landet som helhet för privat respektive public service gäller att den senare modellen har en ansenlig del talad radio och den första nästan saknar den helt”

Det är just det här som jag ser som problemet med varför Talk Radio inte blivit en succé och det beror (enligt mig) på det statliga regleringarna. Fortfarande finns dessa regler med krav på lokalt innehåll för kommersiell radio. Det är alltså inte konstigt att det nästan enbat varit kommersiell musik som slagit igenom eftersom det andra inte varit tillräckligt lönsamt.

Ser man på förhållandet mellan talad radio och musikradio i landet som helhet för privat respektive public service gäller att den senare modellen har en ansenlig del talad radio och den första nästan saknar den helt. Även kanaler som P3 som huvudsakligen spelar musik har ändå talade program (till exempel dokumentärer) i större utsträckning än kanaler som Rix där det sträcker sig till frukostsnack mellan låtar.

Här vore det intressant att undersöka om förhållandet Sverige visa vi jämförbara europeiska länder med public service-modell, till exempel Storbrittannien, uppvisar samma fördelning av talad och musikradio.

Börja där! Källor gör fakta trovärdigt, men först måste det finnas några fakta att underbygga.

Sen tillkommer lokalradio till frågeställningen, en företeelse som visserligen inte är unik för Sverige men som sett radikalt olika ut i olika länder och antagligen påverkat utvecklingen även den. Där måste man skilja på den entusiastdrivna folkrörelsen och det senare fenomenet av rena fasader för kommersiella intressen.

När du pratar om P1 så är det i princip den enda prat-kanalen i Sverige och 12% av befolkningen totalt. Rush Limbaugh är ett enda program och dessutom så kan man kika på alla andra andra Talk Radio-shows som listas så ser man snabbt att det är stort. Så det är ganska höga siffror om du slår ihop det.

Så nej, det är inte enbart mitt egna tyckande

En snabb googling ger vid handen att P1 har 12% av sveriges befolkning i åldrarna 10-70 år. Om USAs befolkning är 300 miljoner når Limbaugh 5% av det.

Äpplen och päron, visst. Men så ser ju mediesituationen radikalt annorlunda ut också. Tesen att staten dödat talad radio tycks dock än så länge enbart stödjas av ditt eget tyckande.

Utestängs vissa individer, som kanske inte har god hand med det skrivna språket, på det här viset från en viktig del av samhället? Har det någon betydelse för delaktighet, demokrati och debatt? Vilka vinner och vilka förlorar på att vår kommunikation och det interpersonella samspelet idag allt mer sker i skriftlig form?

Det är lite spännande att tänka att statens radiomonopol, genom att omöjliggöra utvecklandet av ett varierat utbud av opinionsradio, har *ökat* klyftorna mellan de som deltar i samhällsdebatten och de som står utanför den?

Tja, ”alla”var ju en sanning med modifikation ända fram till slutet av 80-talet. Vi hade ju monopol.. fel ord… DIKTATUR!!!! i Sverige under lång tid! Något jag aldrig förlåter de partier som satt i regeringarna under denna tid. Fruktansvärt!

Att det fanns bra, intressanta och underhållande program i de tre statliga kanalerna är en annan sak – felet är att utbudet var för likriktat och att en mängd olika programformat aldrig fick en chans…