måndag, 28 september, 2009 | 9:04
Svenska statens dödande av Talk Radio
För nÃ¥gra veckor sedan fick jag en frÃ¥ga inför en konferens här i Sverige om man inte skulle kunna köra nÃ¥gon Radio-show rörande en specifik session, nÃ¥gonting som enligt personen skulle uppskattas. Jag skrattade lite gott för mig själv och svarade ganska spontant: ”Radio är inte stort i Sverige, i synnerhet inte pratshower”.
Nu i helgen har jag reflekterat över mitt korta svar och inser mer och mer att det är helt rätt och tänkte därför utveckla mina tankar om hur vi i Sverige har en ganska annorlunda mediamarknad, i synnerhet i jämförelse med USA. Varför det har blivit som så, och varför är det så att den talande formen av kommunikation är så mycket mindre här?
Talk Radios storhet i USA
För blickar vi bort över Atlanten är det nÃ¥gonting som är sÃ¥ sagolikt stort, även i denna internettid, och dÃ¥ pratar jag om Talk Radio. Pratradio pÃ¥ svenska där personer har sina egna morgon- lunchshower rörande vissa ämnen. Det kan handla om fysik, politik, samhälle, livsstil – ja det mesta. Talk Radio har varit stort i USA i decennier och länge har det talats om att just Talk Radio har kunnat avgöra val. För finns det nÃ¥gonting som republikanerna och de konservativa har ägt i USA är det just Talk Radio. (Jämför gärna detta med att man pratar om ”The Liberal Blogosphere”)
Det här lever kvar än idag och det räcker egentligen bara att titta på följande siffror för att se hur stort detta genomslag är:
Varje dag greppar personer som Rush Limbaugh, Sean Hannity och senaste stjänskottet Glenn Beck mikrofonerna och bokstavligt talat talar till en stor del av amerikanska folket.
För att belysa hur stora de är kan det jämföras att Oprah Winfrey har ca 6 miljoner TV-tittare medan Rush Limbaugh talar till 15 miljoner amerikaner. 15 miljoner kanske inte säger så mycket men det är lika många som tittar på de mest populära TV-serierna inom drama i USA: NCIS & CSI.
Det här har präglat USA och gjorde det här till ett medium att räkna med. När boomen under 90-talet med de sk. ”pundits” kom till TV-rutan och främst Fox News hade redan de politiskt färgade Talk Radio-programmen blivit ett faktum för personer att acceptera liknande koncept när det gäller program pÃ¥ TV. I samma form har Podradio blivit nÃ¥gonting som accepterats och tagits emot dÃ¥ det bygger pÃ¥ samma princip.
Svenska monopolets dödande av en kommunikationsform
Här i Sverige har vi inte samma del och samma erfarenhet. Mycket beroende pÃ¥ att vi har haft statligt monopol pÃ¥ radiosändningarna ända fram till 1993. Efter det har privatfinansierad radio levt med hÃ¥rda regleringar och ännu idag är det inte tillÃ¥tet att sända nationell radio. De sk. ”nationella” radiokanaler som vi känner till är sÃ¥ledes egentligen ”privat lokalradio” med tydliga och krÃ¥ngliga regler.
Det är just det här som har gjort att vi idag i Sverige har en radiomarknad som till stÃ¥r det bestÃ¥r av kommersiell musik, det har helt enkelt inte varit lönsamt att sända talk radio och liknande program – allt pÃ¥ grund av statens regleringar. Vi har via detta missat en kommunikationskanal som mÃ¥nga andra länder tagit del av.
På ett sätt är det här trist så vi har missat en tradition via talets form att nå ut till målgrupper. Det är fortfarande för oss svårt att se att en person skulle ensam skulle kunna hålla ett radioprogram eller för den delen poddradio. Vi har fått upptäcka denna form av kommunikation långt senare än alla andra.
Konsekvenserna av detta för Sverige?
Jag spånar fritt här, men det kanske just detta som kan vara en av anledningarna till att Sverige är lite unikt när det gäller media och bloggosfären? Tittar vi i andra länder och i synnerhet USA är radio via nätet mycket större samt även videobloggande. I Sverige ser vi förhållandevis lite av detta, men däremot mycket mer av det skrivna ordet i vanliga bloggar.
Den talande formen av kommunikation har blivit haltande, inte bara genom talk radio utan samma sak kan sägas om förbudet rörande privatfinansierad TV. För vad vi förlorat i den talande formen på grund av statligt monopol har vi istället fått inrikta oss på via det skrivna ordet. Tänker vi efter är nog säkerligen detta också väldigt sant. När hörde vi stora krönikörer tala till oss? Nej, de och vi skriver och debatterar.
Talk Radio och talande formen kommer nog aldrig pÃ¥ samma sätt bli populärt i Sverige som i USA och det finns en anledning till varför det här är en text och inte en ljudfil. SÃ¥ nästa gÃ¥ng konferenspersoner frÃ¥gar om rÃ¥d i Sverige om att köra radio – det kommer nog inte fungera… tyvärr (eller?) sÃ¥ är vi lite annorlunda…
Ev. liknande inlägg:
- SEO-värde & problem med publicering av pressmeddelanden
- Brian Tracy + ett Globen fyllt av säljare
- Intervju i medier om ungdomars användande av Sociala Medier
- 96% av alla 19-20-Ã¥riga tjejer i Sverige har Facebook + mycket mer
- Linkerati, Connectors, Sneezers, Spindlar Рeh, vad tusan ska vi kalla dem p̴ svenska?
8 kommentarer
september 28th, 2009 at 21:57
Mycket intressant artikel! Det här har jag aldrigt tänkt pÃ¥, men det stämmer. Jag har verkligen ”radio i blodet” – har lyssnat mycket pÃ¥ ”alla” kanaler sedan slutet av 60-talet.
Tja, ”alla”var ju en sanning med modifikation ända fram till slutet av 80-talet. Vi hade ju monopol.. fel ord… DIKTATUR!!!! i Sverige under lÃ¥ng tid! NÃ¥got jag aldrig förlÃ¥ter de partier som satt i regeringarna under denna tid. Fruktansvärt!
Att det fanns bra, intressanta och underhÃ¥llande program i de tre statliga kanalerna är en annan sak – felet är att utbudet var för likriktat och att en mängd olika programformat aldrig fick en chans…
september 30th, 2009 at 2:39
Du har så rätt. Och vad innebär det i termer av målgrupp?
Att läsa och skriva är aktiviteter som är lite mer aktiva än att bara lyssna. Det kräver lite mer av mottagaren att läsa och förstå en debatterande text, än att lyssna på någon som talar övertygande till en. För vissa personer är skriven kommunikation ett stort hinder.
Utestängs vissa individer, som kanske inte har god hand med det skrivna språket, på det här viset från en viktig del av samhället? Har det någon betydelse för delaktighet, demokrati och debatt? Vilka vinner och vilka förlorar på att vår kommunikation och det interpersonella samspelet idag allt mer sker i skriftlig form?
Det är lite spännande att tänka att statens radiomonopol, genom att omöjliggöra utvecklandet av ett varierat utbud av opinionsradio, har *ökat* klyftorna mellan de som deltar i samhällsdebatten och de som står utanför den?
oktober 3rd, 2009 at 11:28
Har du källor pÃ¥ det här eller drar du fram Ã¥sikter ur … hrm, luften?
En snabb googling ger vid handen att P1 har 12% av sveriges befolkning i åldrarna 10-70 år. Om USAs befolkning är 300 miljoner når Limbaugh 5% av det.
Äpplen och päron, visst. Men så ser ju mediesituationen radikalt annorlunda ut också. Tesen att staten dödat talad radio tycks dock än så länge enbart stödjas av ditt eget tyckande.
oktober 3rd, 2009 at 13:21
När det gäller källor kan jag givetvis plocka fram en del om du så önskar. Men vi kan börja med den lilla bilden jag visade ovan som visar hur många som lyssnar på de största inom Talk Radio.
När du pratar om P1 så är det i princip den enda prat-kanalen i Sverige och 12% av befolkningen totalt. Rush Limbaugh är ett enda program och dessutom så kan man kika på alla andra andra Talk Radio-shows som listas så ser man snabbt att det är stort. Så det är ganska höga siffror om du slår ihop det.
Så nej, det är inte enbart mitt egna tyckande
oktober 11th, 2009 at 16:20
Än så länge är det ju enbart tyckande. Det är det enda som presenteras i inlägget. Vad jag avsåg med min kommentar var för det första att åtminstone börja leta upp lite siffror och för det andra visa på att det inte alls är orimligt att ett populärt pratradioprogram i Sverige kan ha precis samma lyssnarsiffror som Limbaugh.
Ser man på förhållandet mellan talad radio och musikradio i landet som helhet för privat respektive public service gäller att den senare modellen har en ansenlig del talad radio och den första nästan saknar den helt. Även kanaler som P3 som huvudsakligen spelar musik har ändå talade program (till exempel dokumentärer) i större utsträckning än kanaler som Rix där det sträcker sig till frukostsnack mellan låtar.
Här vore det intressant att undersöka om förhållandet Sverige visa vi jämförbara europeiska länder med public service-modell, till exempel Storbrittannien, uppvisar samma fördelning av talad och musikradio.
Börja där! Källor gör fakta trovärdigt, men först måste det finnas några fakta att underbygga.
Sen tillkommer lokalradio till frågeställningen, en företeelse som visserligen inte är unik för Sverige men som sett radikalt olika ut i olika länder och antagligen påverkat utvecklingen även den. Där måste man skilja på den entusiastdrivna folkrörelsen och det senare fenomenet av rena fasader för kommersiella intressen.
oktober 12th, 2009 at 10:25
Jag kan hålla med dig om att det här är så intressant att man bör undersöka det vidare. Det är någonting jag gärna skulle vilja göra, men är inte 100% säker på att tiden räcker till.
Däremot så bör jag kommentera när du skriver:
”Ser man pÃ¥ förhÃ¥llandet mellan talad radio och musikradio i landet som helhet för privat respektive public service gäller att den senare modellen har en ansenlig del talad radio och den första nästan saknar den helt”
Det är just det här som jag ser som problemet med varför Talk Radio inte blivit en succé och det beror (enligt mig) på det statliga regleringarna. Fortfarande finns dessa regler med krav på lokalt innehåll för kommersiell radio. Det är alltså inte konstigt att det nästan enbat varit kommersiell musik som slagit igenom eftersom det andra inte varit tillräckligt lönsamt.
september 28th, 2009 at 9:15
[SWE] Joinsimon.se РSvenska statens d̦dande av Talk Radio http://bit.ly/33OeZD
This comment was originally posted on Twitter
september 28th, 2009 at 9:36
RT @Joinsimon Svenska statens dödande av Talk Radio http://bit.ly/2SYoq6
This comment was originally posted on Twitter
Kommentera inlägget