I en ledarartikel i Expressen för ett par dagar sedan skriver Roland PM (Han kallas så) att Youtube kommer att avgöra valet i presidentvalet. Roland PM har många intressanta poänger och har rätt i allt det han säger, men jag vill nog hävda att det finns mycket mer än just enskilt Youtube som avgör valet.
Personligen tycker jag att ämnet är så pass intressant och att det inte bara kan begränsas till Youtube, men på ett sätt kan jag förstå det. Expressen är mainstream-media och vanliga Svenssons i Sverige har nog fattat att Youtube är stort, men man har ännu inte direkt förstått effekten av andra sociala nätverkssajter. Aldrig har jag ens sett en artikel i Expressen om MySpace eller Facebook. I USA finns det en otrolig mängd sajter där användarna genererar innehållet, inte bara Youtube. Youtube är känt för att det är den största video-sajten, men sajter såsom Myspace och Facebook är minst lika intressanta fenomen i sig.
Sajter såsom dessa har flera ihopkopplingar med andra widgets och sajter vilket även i många fall ger resultat i exempelvis sökmotorerna. Sökningar på olika teman politiskt eller presidentkandidaterna så hamnar ofta olika sociala nätverkssajter högt upp i träfflistorna. I tidigare val i Sverige har partierna helt missat möjligheterna med synlighet på nätet och sökmotorer, man har helt enkelt inte vårdat sitt varumärke tillräckligt tydligt.
Lägg där till de sociala bokmärkessajterna som gör det möjligt för personer att hitta videos enkelt. Digg.com och del.icio.us har blivit populära genom sina smarta upplägg. Youtube ensamt gör inte att du vinner ett presidentval, med hjälp av andra sajter kan du få stor effekt. Märk väl att Youtube-videor troligtvis inte skulle få lika stor effekt om inte dessa sajter fanns.
Roland PM kommer senare i sin artikel till pudelns kärna som är mer intressant än Youtube i sig nämligen:
”Mer genomgripande är att partierna alltmer tappar greppet över budskap och kampanj. Så länge det finns parlament kommer det att finnas partier, men det är svårt att grubbla över utvecklingen i USA utan att se relationen mellan folkvalda och väljare förändras i grunden.”
Det är just detta som fascinerar mig så mycket med utveckligen av sociala nätverkssajter såsom Youtube, och hela web 2.0-fenomenet i sig. Det är användarna/medborgarna som tydligare har makten och det spelar inte lika stor roll hur välregisserade videos presidentvalskandidaterna gör, det finns nämligen miljontals användare som har möjlighet att skapar roligare/smartare sajter/klipp. Det blir därför viktigare att presidentkandidaterna är mer karismatiska, duktigare, bättre för att engagera medborgarna att göra bra material för dem. Det är inte direkt någon slump att Fred Thompson som vid sidan av sitt politiska engagemang extraknäcker som skådespelare (Law & Order, Die Hard m.fl.) får stort stöd.
Både George W Bush och John Kerry hade karisma som en pingispboll och hade nog inte klarat av en presidentvalskampanj 2008. För om man tar frontfigurerna i det här valet: Barack Obama, Rudy Giuliani, Hillary Clinton och Fred Thompson är de mer anpassade för det nya användargenerade innehållet som kommer att hjälpa dem framåt i presidentvalet.
I USA lägger man hela tiden stora summor på TV-reklam för respektive presidentvalskandidat, vilket inte är tillåtet i Sverige. Varenda presidentval diskuteras det vilken TV-reklam som är bäst mm. Jag tror nog att man i år får titta lite mer utanför TVn och de officiella klipp som produceras och se vad användarna skapar. Årets video-klipp för en kandidat kanske kommer från en vanlig redneck från Texas, vem vet.
Det som dock är tragiskt att konstatera är att vi i Sverige ligger konsekvent två år efter. Bloggarna var av stor betydelse i presidentvalet 2004 i USA, samma sak i Sverige 2006. Om nu Sociala nätverkssidor (såsom Youtube) kommer avgöra presidentvalet 2008 så kan vi nog vänta oss detsamma i Sverige vid nästa val 2010. Är de svenska politiska partierna väl rustade för den utveckling som kommer… tillåt mig att vara rejält skeptisk.
Tweet