Livet som Robert…

• Tweet
• Share

Det kan ibland vara ett tufft liv att vara lik Boxer-Robert. Oftast får man leva, vara och bli uppfattad som en kopia av en norrländsk dataanimerad reklamfigur.

Under gÃ¥rdagskvällen tog detta nya proportioner dÃ¥ jag pÃ¥ vägen hem frÃ¥n krogen gÃ¥r ner till tunnelbanan för att sätta mig i en vagn där majoriteten av alla personer är lagom förfriskade. Det första man fÃ¥r höra fem meter bakom sig i rulltrappan ner är: ”Tjena Robert”.

Utan att de över huvud taget har någon aning om vem jag är så tycker de i ett onyktert tillstånd att det är otroligt roligt med att se en fiktiv person i verkligheten.

Nog med det, det är väl ok, det brukar hända nån gång då och då. Men när man fem minuter senare sätter sig på T-banan så dröjer det bara några sekunder innan man får exakt samma fråga igen, den här gången av en än mer förfriskad person.

När jag sedan förklarar att de faktiskt har mer rätt än de tror när de jämför mig med Robert och nämner att jag vann look-a-like-tävlignen bryter plötsligt ett glatt garv ut i hela vagnen. Inte nog med att man blivit Boxer-Robert med de tre personer som sitter i samma hörna pÃ¥ T-vagnen – nu är man plötsligt representant för hela Boxer under 10 minuter. Inom loppet av nÃ¥gra sekunder har man blivit centrum för hela den fulla (ja, alkoholmässigt) vagnen och plötsligt fÃ¥r man höra den ena kommentaren efter den andra sÃ¥som:

”Kan man fÃ¥ dig i alla rum precis som med Boxer?”
”Kan inte du komma och installera digital-TV hos mig?”

De övriga kommentarerna väljer jag att inte skriva här, men vissa tyckte detta var roligare än andra. Livet kan ibland vara tufft för en look-a-like. Det är nästan bud pÃ¥ att man snart fÃ¥r skicka en faktura till Boxer för PR och marknadsföring av deras tjänster. FrÃ¥gan är bara vilket belopp man ska fakturera…

Inga relaterade inlägg.